Söndag 13 augusti 2017 kl 13.00 sommarpratar Lisa Langseth.
Lisa Langseth är dramatiker och regissör.
Mitt program kommer handla om att ha fantasin och kreativiteten som följeslagare genom livet.
Söndag 13 augusti 2017 kl 13.00 sommarpratar Lisa Langseth.
Lisa Langseth är dramatiker och regissör.
Mitt program kommer handla om att ha fantasin och kreativiteten som följeslagare genom livet.
Tisdag 9 augusti 2016 kl 13.00 sommarpratar Marianne Lindberg De Geer.
Sade i vintras upp sig från sin tjänst som chef för Konst & Design på Kulturhuset i Stockholm efter en debatt om yttrandefrihet och konstnärerna Lars Vilks och Makode Linde. Arbetade 14 år som mentalskötare innan debuten som konstnär. Utbildad maskör. Gjort scenografi och kostym till många teateruppsättningar. Fått Stockholm stads hederspris och TCO:s kulturpris.
Marianne Lindberg De Geer har tidigare varit sommarpratare 1996.
Läs mer på Sveriges Radios hemsida (öppnas i en ny flik).
Poet, dramatiker, översättare
Athena Farrokhzad använde i sitt Sommarprogram dikter skrivna av poeter från hela världen för att beskriva hur hon ser på världen och samhället idag. Hon pratade om fascism och rasism och om den antirasistiska kampen. Athena Farrokhzad exemplifierade rasism bland annat genom att berätta om hur hon själv utsatts: ”Rasism är när jag som fem år gammal kommer fram i glasskön under midsommarfirandet, och hör kvinnan som delar ut glassar till barnen i blomsterkransar, säga till sin kollega: Sådana är de, de äter all glass och så blir det inga kvar till de svenska barnen”.
Nominerades förra året till August-priset, Katapultpriset och Borås Tidnings Debutantpris för diktsamlingen Vitsvit, ett körverk om hur revolution, krig, migration och rasism villkorar människors relationer till världen och varandra. Lärare på Biskops-Arnös författarskola. Debuterade som dramatiker förra året med en pjäs på Ung scen/öst. Har sagt att hon tycker att författare skriver för mycket.
På trettiotalet skrev poeten Bertolt Brecht, apropå den politiska utvecklingen i Tyskland: “Vad är det här för tid, när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet.” Många år senare skrev den amerikanska poeten Adrienne Rich: “I denna tid är det nödvändigt att prata om träd för att överhuvudtaget få er att lyssna.” I mitt sommarprogram tänkte jag prata om träd, vår politiska samtid och varför poesin har lärt mig allt.
Det kan vara svårt att ta in, detta att medan vi ligger i hängmattan, dåsar på stranden, gnäller på värmen, njuter av den svalkande brisen, beundrar rosorna i trädgården, klagar över att vi är tvungna att jobba när det är så fint väder, kort sagt lever typiskt svenskt högsommarliv, så regnar bomber över bostadshus, fylls barnkroppar med splitter, plockas döda upp från ängar och lastas på ett tåg. Ja, det är juli, sinnet borde vara lätt som ett fjädermoln, men världen brinner. http://hd.se/kultur/2014/07/21/ann-lingebrandt-athena-farrokhzad/
Athena Farrokhzad är poet och fick sitt genombrott med Vitsvit. Jag har inte läst den, men det borde jag förstås. Om sitt Sommarprogram förutskickade hon att säga allt det där som man annars inte säger i radio. Följaktligen fick vi en kompaktversion av precis allt det som trots allt framförs i medierna och nu i patentradikal kompaktversion.
Det handlade därför om fascismen, rasismen, kapitalismen och förstås den manliga könsmakten. Kolonialismen glömde jag nästan. Religionen missade nog Farrokhzad. http://www.gp.se/kulturnoje/1.2435473-sommar-i-p1-21-7-athena-farrokhzad
Fokus: Athena Farrokhzad har sagt att hennes sommartal skulle vara politiskt, en motpol mot den opartiskhet hon ser i sin samtid. Hon står vid sitt ord, inleder varje avsnitt med en diktrad och låter sedan orden spegla allt det hon inte kan prata om; träden, med en hänvisning till Bertolt Brecht och Adrienne Rich, konsten och döden, ämnen som får ge vika för ett poetiskt uppror mot en värld av förtryck. Med diktens språk som klangbotten redogör hon för en tid av koloniala arv och vidgande klyftor, av strukturell rasism och en mänsklighet under attack. http://www.svd.se/kultur/sommar-i-p1-2014_3680862.svd?sidan=28
Författare, dramatiker, teaterchef
I sitt direktsända Sommarprogram berättade dramatikern och författaren Martina Montelius om anonyma försändelser som hon fått. Det senaste hon fick anonymt var en bok. Hon talade sig också varm för det hon kallade kulturtanter.
Ni vet att kulturtanterna, Sveriges kanske främsta rebelliska folkrörelse, kan ha vilken ålder och vilket kön som helst. Det enda som krävs för att erövra det mycket stolta epitetet “kulturtant” är att man passionerat älskar litteratur, teater, bildkonst, musik och sådant.
Hyllad för sin debutroman Främlingsleguanen som kom ut 2013. Jobbat på Dramaten och Teater Plaza. Första pjäsen hette Usch, nu blev jag lite mulen och sattes upp på Teater Plaza. Har skrivit drygt dussinet pjäser sedan dess. Tog över det konstnärliga ledarskapet på Teater Brunnsgatan Fyra efter sin mor, Kristina Lugn 2011. Tävlade 2013 i På Spåret med Dominika Peczynski och startade nyligen en podd med Gunilla Brodrej. Har bekänt besatthet av Pernilla Wahlgren.
I hela mitt liv har jag varit rädd för fel saker. Jag är rädd för att handla pinsamma saker i affären, men inte för att sjunga a cappella på skånska inför publik. Jag är rädd för tunnelbanan, men inte för att gå långa promenader i glesbefolkade trakter mitt i natten. Mitt Sommarprogram kommer bland annat att handla om hemliga fantasier, att rymma från bollspel och en död gädda.
Kanske är det nerverna som spökar – att sända direkt är modigt – men stundtals låter Martina Montelius som en ostrukturerad Annika Lantz. Särskilt i början av programmet, då hon pratar för mycket om vad hon ska göra ”alldeles strax”, och om det faktum att hon gör ett sommarprogram.
Montelius är annars fantasifull och lagom vanvördig när hon sätter den sidan till. Hon är författare, teaterdirektör, regissör och dramatiker, men eftersom jag inte bor i Stockholm har jag inte sett hennes pjäser. Däremot läser jag henne på Expressens kultursida och har lyssnat på podradion hon gör på deras webb ihop med Gunilla Brodrej – och kvinnan kan vara rolig. http://hd.se/kultur/2014/07/18/malin-krutmeijer-martina-montelius/
Martina Montelius kittlas av direktsändningen. I sitt spontana sommarprogram pratar hon om Rappakalja, gräddnougat och den “fina” litteraturen. Dramatikern, författaren och teaterchefen Martina Montelius leker sig fram i sitt direktsända sommarprogram. Det är befriande spretigt.
Till en början presenterar hon sitt överlevnadskit i studion: gräddnougat, lemonad och en hög med böcker. Hon deklarerar sin kärlek till sällskapsspelet Rappakalja, inte bara spelreglerna men också ordet. Martina Montelius ser det som ett öppet, levande, fräsande, spottande språkfält och leker med ordet brakiopod. http://www.gp.se/kulturnoje/1.2433450-sommar-i-p1-18-7-martina-montelius
Fokus: Martina Montelius program är roligt och poetiskt och handlar bland annat om hemliga försändelser som gör en besviken, den hudnära närvaron i bastun, blötdjur, Gunnar Ekelöf, betydelsemättad rappakalja, Skogaholmslimpan, guldnougat, att utelämna ordet jag när man pratar och att rymma från bollsporter. http://www.svd.se/kultur/sommar-i-p1-2014_3680862.svd?sidan=31