Journalist, författare
Mustafa Cans tredje Sommarprogram är en berättelse om ett gammalt Sverige, en berättelse om fyra personer i Västerbottens inland som tillhör, som Mustafa själv säger ”den sista generationen som gick från myr och dike till räls och välfärd”. Det är fyra historier om drömmar och öden, om hur flottaren Bengt var tillfreds med sitt liv och i efterhand frågar sig själv varför han inte drömde och längtade till något annat.
Det är en historia om kärleken, och att ge upp den, såsom för torparsonen Hans Henry Napoleon Eriksson som berättar om hjärtesorgen då han lämnade sin första kärlek för att se världen och skaffa sig kunskap. Mustafa berättar om mötet med Margit, som 10-åring blev piga för första gången, och hur hon berättar, trots att hon tycker inte att hon har nåt intressant och berätta. Och om Gerda, vars man, rävfarmaren Fridolf, dog ifrån henne 1977.
Lyssna på programmet
Om Mustafa Can
Publicerade nyligen en text om sin far som fick stor uppmärksamhet. Fick Stora journalistpriset 2002. Sedan dubbelt prisbelönad för sitt uppmärksammade Sommarprogram 2003 som handlade om modern. Programmet fick Stora radiopriset och etermedias Ikarospris. Dessutom ledde programmet till den första romanen, som utkom 2006 och handlade om modern: Tätt intill dagarna. Andra Sommarprogrammet sändes 2005 och handlade om fadern. Har dessutom fått Publicistklubbens Guldpennan och Sveriges Essäfondspris. Har skrivit för Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och skriver numera också för stora norska tidningar.
Jag ska presentera en väv av berättelser. Det ska handla om människor jag vill att du ska möta. Det blir en litterär resa – om jag lyckas leva upp till mina ambitioner.
Mustafa Can har varit Sommarvärd 2003 och 2005.
Musiken i sommarprogrammet
Recensioner av Mustafa Can som sommarpratare 2014:
HD – HELSINGBORGS DAGBLAD
Hedersuppdraget att avsluta säsongens Sommar hade i år, klokt nog, gått till författaren Mustafa Can. Han berättade om Hans Henry Napoleon Eriksson, snart hundra år gammal, en fattig torparson som talade om en tid av umbärande och förtryck som ingen annars gärna vill minnas.
Fattigdomen, slitet, halvsvälten – Henrys många minnen är inte vackra eller nostalgiskt skimrande. Sill och potatis, soppa på ekorre, en bit fläsk. Tolv personer bodde i en trång stuga, och från det han var elva år fick han om somrarna arbeta som vallpojke. http://hd.se/kultur/2014/08/17/crister-enander-mustafa-can/
svenska dagbladet
Can har två sommarprat bakom sig, tillägnat de båda föräldrarna, och mottog Stora Radiopriset för sin debut från 2003. I sitt tredje sommarprat fokuserar Can på fyra (fiktiva?) gestalter, Henry, Gerda, Bengt och Margit, en skara som – förutom att de lever i Västerbotten – endast tycks sammanbindas av att de ”inte är kända för någonting alls” och ”tillhör den sista generationen som gick från myr och dike till räls och välfärd”.
Det är ett ambitiöst upplägg som gör anspråk på både demokratiska och litterära värden; Can tycks vilja sträva bortom sommarpratens framgångssagor och belysa det liv som pågår där bortom, i all stillhet. Genom att sammanbinda fyra berättelser om strävsamhet, plikt och godmodighet ansluter Mustafa Can till 1900-talets arbetarnarrativ. Det är ett sympatiskt ärende, som tyvärr inte lyckas fullt ut. http://www.svd.se/kultur/sommar-i-p1-2014_3680862.svd?sidan=1
Fantastiskt Sommarprogram. Mustafa Can är en gudabenådad berättare och kan sin Ekelöf. Ett program att lyssna till och återkomma till. Varsamt och rakt på sak. Berörande och respektfullt. Unikt och allmängiltigt. TACK!
Gripande och rörande program- Njutbart språk.
Den bästa i år. Välformulerad, intressant om människor som varit, gripande. Underbar musik
Absolut bäst. Skickligt berättat och väl värd att höra om igen! Dessutom bra musik till berättelserna.