Onsdag 8 juli 2015 kl 13.00 är Hédi Fried sommarpratare.
Författare, psykolog, 90 år Född i Sighet, Rumänien, bosatt i Stockholm. Överlevde fångenskap i Auschwitz och Bergen-Belsen under andra världskriget.
Lyssna på programmet
Dela denna sommarpratare:Hédi Fried, född den 15 juni 1924 i Sighet, Rumänien, är en svensk författare och psykolog. Hon överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen och kom till Sverige i juli 1945 med båten M/S Rönnskär. Wikipedia
Tack!
Tack för din djupt berörande berättelse.
Tack för ett angeläget sommarprogram.
Mycket fint berättat, tack Heidi!
Tack för att du delat med dig av din viktiga historia. Jag satt klistrad o lyssnade. Till alla oss andra: Låt oss sätta våra egna liv i perspektiv till detta och aldrig glömma ett sådant vanvett, och samtidigt inse hur mycket och hur mycket vackert vi har att vara tacksamma o glada för, istället för att fokusera o enbart tänka på det vi inte har, som så många tycks göra i detta “bara vilja ha mer samhälle”. Inse att just ditt liv är som det är och gör ditt liv vackert i det som just DU fått. Och försök skapa en bättre värld genom godhet o rättvisa, hjälp andra i den mån du kan, glädjs, istället för att bara klaga. Valet är alltid vårt. Positivism o godhet är sådana starka drivkrafter, som smittar av sig till allt och alla.
Jag lyssnade på natten, både din röst
och berättelsen om en liten del av ditt liv
berörde mig väldig djup.
Tack så innerligt.
Tack! Detta borde alla, framför allt i skolor, lyssna på! Mycket berörande.
Tack Heidi!
Berörd in i själen. Lyssnat tidig morgon här i Auckland, NZ.
Så långt bort och ändå så nära.
Jag besökte ett fångläger via en studieresa, unga universitetsstuderande, med lite kunskap om oerhördheterna som pågått under 2: a världskriget.
Jag har aldrig glömt och berättade om detta varje gång jag fick en ny klass under min tid som lärare i Sverige.
Nu besöker jag Auckland Museum och ser deras utställning och filmsekvens och försöker berätta vidare.
Varmaste innerligaste tack för att jag igen blir påmind och berörd.
Tack att Du delar med Dej! Det är så viktigt att vi får ta del. Har hört och läst en hel del om hur det var. Ändå går det inte att föreställa sej.att det går att leva, som Du och ni gjorde.
Att Du lever vidare och har orkat berätta är beundransvärt. Tack än en gång.
Tack…så viktigt att du berättar!